ASSO CPDAG!!!

Tillbaka till depressionen.

Äntligen så började man må bra igen, men så kommer dendär personen och förstör! Fan vad jag hatar honom!

Han säger en sak och gör en annan, kan man inte vara lite normal och sluta med alla dom dubbla budskapen. 

Började iallafall bråka som fan och fick värsta ångestattacken!
Lite av den sitter kvar och jag e sjukt hungrig men jag vill verkligen inte äta!
Möjligtvis ett äpple eller nått men jag vill verkligen inte ha MAT!

Varför ska killar alltid få mig att bli kär och sen när dom har lyckats bara dra! Jag förstår inte hur dom tänkter, de e inte schysst!
Men nu ska jag gå och inte äta!  <3

Hejjj!

Vilken hemsk helg, men samtidigt en helt underbar lördag!

Det började med att vi skulle fira min älsklingskompis som fyllde 17 år! Hade det jättetrevligt och kul ändra tills kvart i 12 på lördagnatten.

Det var så att jag och en kompis var påväg hem till henne, sen när vi går där så står det en kille som serut som att han väntar på någon så vi bara tänker gå förbi. När vi kommer jämsides med honom rycker han runt mig och säger ge mig mobilen! Jag fattar ingenting och ger honom den inte...

Sen så säger han det igen och jag kollar ner och ser en kniv! Blir sjukt chockad och rädd och ger honom mobilen, sedan stoppar han ner handen i min ficka och tar min plånbok också, men han låter min kompis vara! Och springer därifrån!

Och själva händelsen tycker jag inte är så jobbig, asso jag tror inte jag kommer gå runt och vara rädd eller nått! men jag typ skäms lite för att jag lät han ta mina saker så enkelt!
Viss jag blev chockad och han hade kniv, kanske det bästa att göra. Men vi var två och jag bara gav han mobilen liksom! USCH! Mår inte så bra över det, men samtidigt så vet man ju inte vad han skulle ha gjort om jag hade gjort motstånd!

Längtar bara tills mamma och pappa kommer hem så att jag kan få en ny mobil och pengar och massa sånt! Just nu har jag ju mormor men jag vill inte begära för mkt pengar och sånt av henne!

Föressten så har jag gått ner från 66,7 till 64,2. Hoppas det fortsätter så eller iaf håller sej!

puss o kram!! <3
puss o kram <3

Blääe!

Igår åt jag alldeles för mycket igen. Det är så svårt att hålla sig undan maten om man har kompisar som bara vill äta  helatiden. Så fort man tackar nej kollar alla konstigt på en och någon klagar.

Men åt iallafal väldigt mycket så jag fick ont och blev jättekonstig i magen, och de var inte bara igår. Det konstiga och ontet sitter kvar idag också! Speciellt när jag äter. Åt ett glas fil till lunch, och bara efter det fick jag jätteont! FY! Jag måste verkligen äta mindre så att man slipper sånthär!

Ångesten finns lite också! Samtidigt som jag är otroligt sugen på en macka, köpte nytt bröd idag :(
men får hålla mig! snart är det ju middag :D

Varför måste det vara så att nästan all den goda maten är onyttig?

Jag tycker man borde kunna fixa någon supermat som är sjukt nyttig men samtidigt det godaste man någonsin smakat. Den skulle kunna anpassa sig efter smaklökarna när den stoppas i munnen så den smakar så som man tycker om, skulle inte det vara toppen?

Och man skulle kunna äta hur mycket som helst och ALDRIG bli tjock!, om man inte vill gå upp i vikt förståss för då finns det såna som man kan bli lite större av också och tvärtom såklart.

Jag tror jag måste övertala någon till att uppfinna det! Eller är det någon som redan nu känner sig manad? hehe

Blev väldigt mycket mer förvirrad igår igen! Andreas kom hit och började snacka. Vi har ett helt konstigt förhållande, ingen av oss vet hur det egentligen är och vi kommer aldrig fram till något när vi pratar om det.

Jag tror det som är närmst är väll KK, men det passar inte riktigt in där heller. Nu ska han byta skola också så det kommer bli ännu mer komplicerat. jag tror jag börjar bli typ kär i honom men jag vill inte! och han e ju inte kär i mig. Han säger att han inte vill sluta träffas och sånt, men det känns bara så konstigt nu. Jag vill ju inte bara träffas för att ha sex liksom, och de gör vi ju inte men det är ändå skumt :/ och han bettedde sig så konstigt igår också. Fast det löser sig nog tillslut, bara jag lyckas säga att jag faktiskt tycker om honom, eller om vi typ bryter kontackten. Får helt enkelt vänta och se...

Hmm....

Jag vet inte vad det är med mig just nu. Varför kan jag inte bara vara antingen lycklig eller deprimerad?

Visst, det är skönt att inte vara helt nere och må dåligt helatiden. Men samtidigt är det jobbigt att inte veta :S

Jag vet ju inte om jag mår bra eller dåligt. Ena sekunden känner jag mig så sjukt lycklig medans jag nästa får en sån obehaglig känsla, medans jag efter den bara känner mig helt konstig. Varför är det så? Håller jag på att komma in i en gladare period igen.

Jag har kännt mig så himla förvirrad den senaste tiden, ångesten har också varit så otroligt stor! Den finns där och kryper helatiden och på kvällen när jag e själv kommer den fram. Oftast får jag ångest för att jag äter för mycket, jag vet att jag kanske inte är "tjock" men jag är faktiskt mullig och jag tycker inte om det. Jag har alltid haft mina perioder med ätstörningar, ända sen jag var kanske 12-13 år. Men denhär gången har/är det mycket värre. Ångesten är såååå mycket större, och om det inte är för att jag har ätit är det för att jag känner mig så himla ensam.

Jag vet att man inte alltid kan ha en pojkvän och sånt, och mina kompisar finns verkligen där för mig och ger mig så otroligt mycket kärlek. Men det räcker tydligen inte, jag vill inte att de ska känna att de inte räcker till för de e de absolut bästa vännerna jag någonsin haft. Jag vill verkligen att jag ska kunna känna mig lycklig, det gör jag när jag är med dom men inte när jag är ensam.

Jag behöver helt enkelt väldigt mycket uppmärksamhet, men jag tror faktiskt att det börjar bli bättre nu! Det känns så med min konstiga känsla iallafall eftersom att den är väldigt lycklig ändå.

Idag föressten var jag hos min sötnöt!! Labello! <3 Då kände jag mig iallafall lycklig, speciellt när det var så himla fint väder! :D

Hej, dehär är då första gången jag bloggar!

Tänkte att jag kunde starta denhär för att få ut iallafall lite av alla ångest och allt som händer just nu, det är ju så himla mycket helatiden.

Det spelar för mig ingen roll om det är någon som läser vad jag skriver eller inte, det känns bara skönt för mig att få skriva av mig lite utan att känna att jag klagar på en viss person vilket jag annars brukar göra. Det känns oftast inte så snällt eftersom jag känner mig lite löjlig och det är nog inte så roligt att sitta och höra på varför jag mår dåligt helatiden liksom.